Det viktigaste att förstå är att en emission inte uppstår genom ett enda dokument. Den uppstår genom en kedja av bolagsrättsligt beroende beslut och åtgärder. I praktiken börjar processen ofta med en affärsmässig överenskommelse om investeringsbelopp, värdering, teckningskurs, antal aktier och villkor. Men denna överenskommelse måste därefter föras in i ett korrekt aktiebolagsrättsligt förfarande.
Som huvudregel är det bolagsstämman som beslutar om nyemission. Detta gäller oavsett om emissionen ska vara kontant, ske genom apport eller genom kvittning. Bolagsstämman kan dock bemyndiga styrelsen att senare besluta om emission inom vissa angivna ramar. Därmed finns två huvudsakliga beslutsmodeller. Antingen fattar bolagsstämman emissionsbeslutet direkt, eller så fattar bolagsstämman först ett bemyndigandebeslut och därefter styrelsen det konkreta emissionsbeslutet.
Det förekommer också att styrelsen fattar ett emissionsbeslut under förutsättning av bolagsstämmans efterföljande godkännande. Den modellen ska hållas isär från ett vanligt bemyndigande. I det ena fallet har styrelsen redan fått ett mandat att fatta beslut inom vissa ramar. I det andra fallet fattar styrelsen ett villkorat beslut som först blir giltigt om stämman därefter godkänner det.
Beslutskedjan ser därför i praktiken ofta ut så att styrelsen först tar fram ett förslag till emission. Därefter sammankallas bolagsstämma om det krävs stämmobeslut. Om bolagsstämman själv ska besluta, sker beslutet där. Om styrelsen ska besluta med stöd av bemyndigande, måste ett sådant bemyndigande först finnas. När beslutet väl är fattat följer teckning, betalning och slutligen registrering.
Det är just här emissionsrätten blir teknisk. Det räcker inte att slutresultatet är kommersiellt rimligt. Varje led i processen måste också vara korrekt i förhållande till aktiebolagslagen.
