Sambolagen innehåller tidsfrister som i praktiken är helt avgörande. De är inte endast ordningsregler, utan rättsförlustregler. Om en sambo som vill ha bodelning efter separation inte begär detta inom ett år från det att samboförhållandet upphörde, går rätten till bodelning förlorad. Detta är en preklusionsregel, vilket innebär att rätten faller bort definitivt och inte kan återupplivas genom passivitetens förklaring, okunskap eller sen aktivitet.
Det avgörande är när samboförhållandet faktiskt upphörde. Detta är en materiell bedömning som bygger på de faktiska omständigheterna. Folkbokföringsdatum eller rent formella förändringar är inte ensamma avgörande. Om parterna levt isär tillfälligt, försökt återuppta relationen eller fortsatt dela ekonomi kan det uppstå tvist om när separationen i juridisk mening skedde.
Vid dödsfall gäller en annan tidsordning. Då måste den efterlevande sambon begära bodelning senast i samband med bouppteckningen. Eftersom bouppteckning ska förrättas inom relativt kort tid efter dödsfallet kan handlingsutrymmet i praktiken bli mycket begränsat. För sambor, som saknar arvsrätt, kan detta vara helt avgörande.
Även möjligheten att överta bostad påverkas av tidsaspekten. Om bodelning inte begärs i tid, faller också möjligheten att genom bodelningen få bostaden på sin lott. Samboavtalet kan här få dubbel betydelse. Dels kan det innebära att det inte finns någon bodelningsrätt kvar att göra gällande, dels kan det skapa klarhet så att risken för rättsförlust minskar.
I samborätten är därför tid ofta lika viktig som materiell juridik. Den som inte agerar i tid kan förlora rättigheter som i sak annars hade varit mycket starka.